Det är inte bara till att..

Nu är jag så less på denna jädrans foglossningen så jag håller på att bli tokig, att ha något som gör ont mer eller mindre alltid är plågsamt och det får mig att känna så uselt. Nu sedan jag gått över tiden så är alla, det är bara till att springa i trappor, ut och gå osv, men jag kan inte det! Bara att kunna ta mig runt i hemmet är emellanåt en plåga som får mig att vilja gråta. Då kan man inte ut och ränna runt en massa för jag vet att det blir så mycket sämre. Igår försökte jag rensa ogräs för att jag får så förbaskat dåligt samvete av att se maken slita så hårt med allt medans jag ligger på soffan, så jag satte mig på gräset och högg i. Det gick ju bra en stund tills fogar och rygg värkte och hur är det idag, jo katastrof. Så sitter nu här och fasar bara för att åka till affären och köpa de nödvändigheter som vi behöver. Så NEJ det är inte bara till att göra massa.. Inte blir humöret bättre av att man hela tiden måste påminnas om sina begränsningar, det är redan tufft som det är.

Usch, vilket surt inlägg det blev idag, men det är som sagt skönt att få kräka av sig ibland.. hehe.. Får bli en alvedon i hopp om att smärtan ska ge med sig hyfsat idag så vi får hem lite mat, medans C rotar i trädgården med att bekämpa allt jävla ogräs som tar över alla rabatter pga slarvia ägare.